Hur underbar är inte känslan att vakna av en fot i ansiktet? Ett barn som kastar sig på en trött kropp och drar "kärleksfullt" i håret... Vad hände med sovmorgnar och att sakta men säkert nå vaket tillstånd och tillslut möta morgonljuset, i sin egen takt? Att ligga bland skrynkliga lakan, nära, nära, nära - och bara kramas? Nu hörs skrik och bråk. Tårar sprutar i en våt kaskad. Våra barn är inne i en period där det bästa som finns är att göra varandra ledsna. Det är extra kul om den andra slår tillbaka eller blir arg. Vilken tur att de i nästa stund kan kramas och pussas och säga fina ord till varandra!
Nu ska jag dricka kaffe och ladda upp för en kväll på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar