tisdag 14 oktober 2008

Att bara ha honom här

Åh så trött jag var när det var dags att lämna den varma, sköna sängen bakom mig för att ordna frukost åt lilla L. Att nudda det kyliga golvet med tån fick det att isa i hela mig. Huttrande tassade jag, med dottern på höften, ut i lägenheten. Det kändes tomt. Jag saknade min fina, fina M och ljuvligt kaffe tillsammans. En god frukost och slagsmål om de olika delarna i tidingen. Bus tillsammans, hela familjen, innan påklädning. Att diskutera viktigt och oviktigt, en smekning på kinden helt oväntat. Det kändes tomt utan honom!

Ibland vill jag bara stanna tiden, önska att jobb och måsten inte fanns. Ibland vill jag bara ha honom nära. Han behöver inte ens prata med mig. Det räcker att höra honom pyssla med sitt någonstans. Höra honom sucka, skratta till för sig själv. Se en skymt av honom då och då.

Han ska finnas här - så att jag, när jag vill, kan gå och få de där fantastiska pussarna, kyssarna, underbara kramarna. Höra de där värmande orden... Ibland vill jag bara vara ego.

(Bilden är ett år gammal: M i New York)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ni verkar verkligen vara lyckliga tillsammans. SÅ härligt att läsa :)

Anonym sa...

Blev själv lite lycklig av ditt fina inlägg...;) jag var lika ung som du när jag fick min son...det kommer gå så bra för er! :) kram