Vi är lika mycket föräldrar

L somnade alldeles precis, utmattad efter babysimmet i förmiddags. Det gick bra - hon plaskade och tyckte det var roligt, ända tills det var ungefär fem minuter kvar.
Då orkade hon inte mer - supertrött och kanonhungrig började hon gråta. Vi fick gå lite tidigare men det gjorde inte så mycket. Hon slöt ögonen och sov djupt redan innan vi hann lägga henne i vagnen. Vår lilla fina dotter, som är så duktig på att "simma". Idag var det särskilt roligt att slicka på vattenytan. (usch - äckligt, äckligt tänkte hennes överbeskyddande mamma)

Det var M's tur att byta om på henne och duscha med henne idag. Vi har bestämt oss för att dela på den biten, vi är ju hennes föräldrar lika mycket båda två. De flesta tycker nog att det är mammans uppgift, det där. Men vi är ju där båda två och då kan vi lika gärna dela på uppgiften.
Jag tyckte det kändes konstigt att vara den som blev klar först. Ovant liksom. Att stå utanför omklädningsrummen i badhuset och vänta på dem. Det brukar vara tvärtom. Att M står och suckar och tycker vi tar alldeles för lång tid på oss, jag och Lilla L. Jag tycker det är bra att han får göra sådana saker med henne. Liksom känna på lite hur jag har det varje dag. Det är inte det lättaste att duscha på badhuset med en liten bebis och det är svårt att klura ut hur man ska lyckas klä på sig själv och henne på samma gång. De båda fixade det alldeles utmärkt idag och det var faktiskt skönt att lämna över lite till honom...