Hårfager? Yes, to be!

Jag ska färga håret. Och klippa mig. Jag har inte varit hos frisören sedan i Mars. Det är dölängesedan - helt otroligt. Jag som brukar gå var fjärde vecka och färga utväxten. Eller brukade. Innnan jag blev gravid. Om jag hade tunn plånbok någon månad lät jag alltid en kompis färga. (Nästan varje gång blev det förskräckligt och jag fick gå till frisören ändå - Jag har haft alla möjliga hårfärger faktiskt; Vitt, blondt, rött, brunt, rödbrunt, ljusa slingor... Grönt och lila också, förresten. Inte svart.)
Nästa vecka är M pappaledig, då tänkte jag passa på. Han kan hålla ett vakande öga på vår dotter och jag kan slå mig ned i frisörstolen och bara koppla av. Bli fräsch. Nu ser jag ut som... ja en nybliven Mamma. En mamma som inte haft tid, ork eller lust att gå till frisören eftersom hon varit så uppslukad av sitt lilla, fantastiska barn. De svällande känslor som överväldigar när man får ta med sig knytet hem från BB och man förstår att den skall stanna hos en för alltid. (Eller i alla fall tills den blir ungefär 18 och flyttar hemifrån) Ingenting annat är viktigt den första tiden. Inte nu heller faktiskt, men man kan i alla fall fokusera på andra saker en liten stund. Nu ska jag faktiskt anstränga mig och göra något åt mig själv. Bli snygg igen. Denna gången blir det ljusbruna/bruna slingor a la Jessica Alba, vad det verkar. Och Klippningen? Hm. Jag försöker ju spara ut min längd, så den rör hon inte mer än nödvändigt... Men något måste jag göra åt det, nu hänger det liksom bara där. Platt och inte ens rakt. Förslag någon?