Min stund

Så här vackert är det här ute på landet.

Jag mötte blå himmel och brandgula fält. Det låg där framför mig och jag hade kunnat ta några steg till vänster för få att känna den ojämna marken under mina skor men jag höll mig på min stig. Himlen ovanför, som ett tryggt tak, var molnstänkt och mjuk. Det blåste lite. Jag sjöng med i huvudet när musiken ljöd alldeles för högt i mina lurar; Adele, Mumford & Sons, Hello Saferide, The Script, The Fray... Lugnt, skönt och lite märkligt - kanske inte den musiken man förväntar sig att man ska lyssna på när man springer men jag tycker om att slappna av och bara flyta med. Flyta med musiken, sväva på gruset, asfalten och känna vinden som svalkar. Det gick lättare idag. Inte alls så tungt som det brukar vara. Det tar sig, alltså. Jag låg kvar en stund på verandan och bara njöt av känslan att vara fri. För det är så det känns - som frihet och att jag har alla möjligheter. Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och äta frukost i lugn och ro. Njuta. Sedan måste jag läsa en himla massa innan jag ska hämta barnen. Måndagen är min!