torsdag 1 september 2011

En kväll mitt i veckan

Kvällen är mjuk och vi ligger tätt intill varandra med benen sammanflätade under en filt i soffan. Det är mörkt ute och tyst, så när som på ljudet TVn som mest agerar bakgrund åt vår lilla scen. Vi har sett en film och skrattat högt. Han vände sig mot mig, mitt i en långsam scen, och kysste mig. Okomplicerat. Oromantisk men fruktansvärt känslofyllt på samma gång. Att efter sex år är känslorna samma som då, om inte mer intensiva och verkliga än de någonsin varit. Det är torsdagkväll och barnen somnade i tid idag. Jag vet att vissa människor avskyr sådana här rosenskimrande beskrivningar av verkligheten men jag kan inte låta bli att försöka fånga de ögonblick  som fyllda av äkthet slår ned i vardagen och krossar tristessen i miljontals bitar. Vissa ögonblick printas i mitt inre. De sparas så att jag kan plocka fram dem när allting inte är så fantastiskt. För så ser ju livet ut, för alla känsliga människor. Det är toppar och det är dalar!

Och för att förtydliga varför jag skriver det här; en skymt av vår kväll blottas för världen - jag vet inte vem som tar del av den men jag kan inte låta bli. Det är ett ögonblick som jag måste vårda och ta vara på. Och jag vill dela det med världen! För just nu är jag bara lycklig. Alla andra känslor skjuts åt sidan, flyttas runt och göms. Vissa glöms bort. Jag kan inte låta bli att dela med mig en smula av en torsdagskväll som råkade bli nästintill perfekt.
En svagt rodnande näckros i mammas trädgård. Ibland känner jag mig just så - svag och en smula sluten. Inte ikväll. Ikväll rodnar jag så att kinderna glöder. Vackra ord, som verkligen har en innebörd och äkthet, gör mig lycklig

1 kommentar:

Maria sa...

Ni är så fina!!