lördag 28 maj 2011

Spegel, spegel på väggen där...

Tre kvinnor i en förgylld spegelram på en smutsig toalett en ung lördagsnatt. Två fruar och en fri. Jag kände mig lite avig i vimlet men det var roligt att komma ut; det kändes märkligt, avlägset och annorlunda men på samma gång var allting sig likt. Som förut men på samma gång inte alls som förut. Regnet blötte ned mina bara fötter och ben men systerskap och vänskap gnuggar som bekant värme i varje frusen själ... Jag såg människor som sökte närhet, för natten eller för evigt, i ett enda organiserat kaos. Utbyte av blickar, dolda budskap. Dans och dålig musik. Förväntan i så mångas ögon. Kroppar som skrek av kärlekstörst, hjärtan som krampartat kämpade mot tomheten. Vackra ansikten. Målade för att framhäva dem på bästa sätt. Kompisgäng likt slutna klungor av ett enda stort Vi. Dansa! Dansa! Dansa! Jag vet inte. Kanske ser jag allting med andra ögon nu. Kanske kunde vi gjort dt lite annorlunda. Kanske drack jag inte tillräckligt med Rose?

Vi gick hem genom vår stad i natten och så fort jag kom innanför dörren kröp jag ned i den varma sängen, tryckte mig tätt intill min fina man och njöt av att ha allt det jag har. Jag är lycklig. Och jag ser framemot vad sommaren har att erbjuda.

2 kommentarer:

lyckeli sa...

Det borde du också göra :) 4 veckor i sverige!

Emmeline sa...

Jag förstår precis vad du menar.
En utgång med sina underbara vänner gör mycket för själen, men att få komma hem till sin ljuvliga lilla familj gör mer.
Dans och fylla lite då och då är uppfriskande, man blir liksom påmind om det man en gång var samt varför man valde att gå vidare i livet och valde att bilda familj.
När man står där framför speglen lördagskvällen innan utgång så rycker det i dansnervern, men när man går hem efter en äcklig kebab så känner man sig väldigt nöjd och mätt på det livet och ett enormt sug efter det trygga "vanliga" familjelivet.
Ha det gott Tilda!
Kram Emmeline