Gråsvart med små oskarpa cirklar av ljus. En natt som så många förut. Okyssta läppar trevar tveksamt i mörkret. Det närmar sig slutet av juni. Högt gräs. Brunbrända ben med skrapsår på knäna. Sandaler i skinn. Det blir romantik att sitta under en grönskande buske och se hur regnet faller mjukt, porlande, förföriskt... Hon ser på honom och ögonfransarna är tunga av mascara. Blåsvart, som de sa var bäst. Intensiv och hård. Markerar de vackra, unga bruna ögonen med guldstänk i. Vilken kontrast; hårt mot mjukt. Hon är femton år och vill att livet ska ta henne till kärlek och dans. Jag såg henne förra sommaren och det var så tydligt. Ännu ett ansikte som etsat sig fast. Ett liv. Ett livsöde. Det blir så avlägset när det handlar om någon man inte känner. Overkligt och svårt att greppa. Avlägset men ändå gav hon mig en sanning; att ett par bruna ögon kan berätta allt utan att det märks.
with love/iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar