Att längta till havet

Solen gör mig lycklig. Ilon sover och tystnaden ligger mjuk över vårt hem. Tvättmaskinens surrande, elementens susande och stadens mullrande utanför fönstren känns hemtrevligt. Jag skulle gärna byta bort de ljuden, dock. Tänk att mötas av havets dånande, vågorna som varsamt rullar mot en mjuk strandkant, suset i talltopparna, fågelkvitter och vinden som smeker det långa gräset istället. En dag kanske det kan bli min verklighet. Är man född vid havet, uppvuxen vid havet och har sitt hjärta och sin själ vid havet då slutar man nog aldrig att längta tillbaka dit. Jag är lycklig att det bara tar tjugo minuter med bil till kusten från vårt hem men, jag antar att det inte räcker. Så småningom...