Du och jag

Du är överallt. I mina tankar, hela tiden. Jag ville leva, våga. Och jag lyckades en gång.

Att se mig själv i spegeln, andas ut och rita ett hjärta i dimman som bildas på glaset,

är terapi för mig.
Du har förändrats, liksom jag.

Ibland kommer vardagen emellan och jag råkar glömma bort allting, men bara för ett ögonblick.
Du påminner mig då och säger att vi måste våga leva så som vi vill leva. Vara de vi vill vara. Leva våra drömmar. Jag vet att du har rätt, men modet sviker mig alldeles för ofta. Jag måste våga. Inte bara en gång eller två. Varje gång.