Jag gick alldeles precis en rask promenad upp på stadens gator. Lilla L i vagnen, omstoppad med täcken och filtar för att stänga ute kylan. Vi gick tysta i mörkretsom lade sig över husen som en skyddande slöja. Skyltfönsterna och gatubelysningen bidrog till att förstärka trygghetskänslan.
Vad som egentligen skulle bli en liten promenad för den friska luftens skull slutade med en kasse kläder från H&M i handen. Det är så typiskt mig, tycker ni inte? Att hitta vad jag behöver då jag egentligen inte är ute efter någonting alls. Jag som absolut inte skulle handla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar