Känslor som hålls tillbaka trycker, lockar och pockar på uppmärksamhet De kämpar för att nå ut, finna en springa där de kan slinka igenom och blotta sig för omvärlden. De gör allt, de tar varenda chans. Det är ett hårt jobb att envist tränga dem tillbaka, låta dem stanna där i skuggan, under ytan. Ibland kan man öppna asken som ligger dold, gömd och undanstoppad i det innersta, ta fam den och lyfta på locket. Känna på känslorna. Ta fram dem och lukta försiktigt på dem. Då kommer tårarna ibland och otillräckligheten känns så enorm. Det är inte ofta jag är ledsen. Men ibland känns det som om man inte räcker till. Viljan är stark men möjligheterna är begränsade, orken är bortom räckhåll...
Idag är jag glad. Lycklig. Bubblande fnissig.
Idag ligger asken stängd och låst där i mitt inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar