Den stora tävlingen

Är det en slags pågående tävling mammor emellan? En tävling jag missat? En tävling om vem som är snyggast? Vem som har de finaste kläderna på sin bebis? Vems bebis som är bäst, kan mest och vems bebis som är sötast?

Det kändes så idag på Babysimmet. M och jag var de enda som kom i par. Mammorna (hela högen var 30+) frös ut oss direkt. Det var verkligen så tydligt att vi inte var välkomna i deras lilla gäng. En pappa som var där ensam med sin dotter var någerlunda inbjudande och pratvänlig. De andra körde Bästa-Mamman-&-Bebisen-tävlingen ut i fingerspetsasrna! De ville inte prata med oss, de ville inte ens titta åt vårt håll. De frös ut M när det skulle lekas (Ja! Bokstavligt talat, en mamma liksom trängde honom ut från ringen! Kan ni tänka er?) och viskade. Det var så patetiskt att jag inte kunde låta bli att skratta. Här kommer vi, 20 och några få, till en babysim-grupp där resterande föräldrar är cirka tio år äldre än oss och vi är de som är mognast. Skrattretande!

Det här med babysim i sig var supermysigt. L älskade det, Jag och M tyckte det var mysigt att göra en sådan grej tillsammans, hela familjen. Men någon tävling ställer vi inte upp på. Nädå. Det skulle skrytas om vilka som kunde mest - högt och tydligt. För oss handlar det om att vara tillsammans, inte om att vårt barn ska kunna vissa saker så fort som möjligt - helst före alla andra. Det måste väl få gå i bebisarna takt, inte i mammornas?

Vi hade i alla fall supermysigt och struntade i de patetiska mammorna. Nästa vecka ska vi gå med henne båda två, igen! Lyx!