Om min dotter, i detta nu

Lilla L är så rolig. Hon väcker mig varje morgon genom att "prata" högljutt, skratta och göra pruttljud med munnen. Hon har precis, alldeles nyligen, kommit på hur man gör. Min lilla fina rosenknopp som är 4 månader nu. Hon har lärt sig så många nya saker. Hon kan snart sitta helt själv, hon tar sina leksaker och håller dem så fint, hon ålar/kryper baklänges så sött och rullar runt åt alla möjliga håll. Det är full fart hela tiden för min lilla tjej är verkligen social och aktiv. Man tror att man är med, men så plötsligt en dag slår det en hur mycket allting förändrats, vilken stor skillnad det är på bara 4 månader och i samma ögonblick fylls ögonen med tårar. Det är både sorgsna tårar och tårar sprungna ur lycka, på samma gång. Jag vill ju att hon ska utvecklas och växa - det är ju SÅ härligt! Men samtidigt vill jag ha min lilla, underbara bebis alltid, alltid. Den kärlek jag känner varje dag, den lycka och den tacksamhet - den är svår att beskriva. Jag måste vara världens stoltaste mamma.