måndag 25 augusti 2008

Funderingar i det stilla

Jag sitter här med datorn i knät. L har somnat i sängen efter många om och men. Det är mörkt, tyst...

Nere i höger hörn varnar en liten pratbubbla om att minnet snart är fullt. Det är dags att rensa ut, göra en backup av alla min 1000-tals bilder. (Ja, det är faktiskt så många!) Det är sådant som tar tid, sådant som är så krävande...
Jag började gå igenom en del mappar i helgen; kom på att många bilder inte är framkallade och satta i album ännu. Hela vår USA-resa ligger i en mapp på datorn. Vilka underbara minnen. Vilken underbar resa. M & Jag med ett litet frö växandes i min mage. Det var fortfarande hemligt - ingen fick veta! Som en dagbok med lås gick jag omkring på gatorna i Los Angeles, utstrålade mystik. Jag bar på en fantastisk hemlighet. Hollywood var verkligen en passande plats för mig och mitt skådespeleri. Jag hade ett frö i min mage. När vi åkte Cablecar i San Fransisco tittade jag på människorna runtomkring, log ett hemlighetsfullt leende. Jag var helt säker på att de undrade. Kanske de misstänkte något? En mamma log mot mig igenkännande. Hon visste. Jag är helt säker.
Jag minns pirret i magen när jag stod i myllret på Manhattan. Lyckoruset som for genom min kropp, hjälpte mitt lilla, lilla frö att växa, i takt med tunnebanans hiskeliga fart då den for genom underjorden. Den frihet jag kände när jag stolt gick omkring med shoppingkassar på armen och en kaffe från Starbucks i handen, den kan jag sakna. Underbara minnen. (Minnen jag plockar fram ofta!) Jag måste skicka den mappen till framkallning. Göra ett album så att jag kan visa min dotter...

Ett fullt minne. Tänk om en människa fungerat på samma sätt. Tänk om man enbart kunnat samla minnen till en viss gräns. Tänk om man varit tvungen att välja varsamt vad man gjorde av sina dagar, just för att enbart få fina, speciella minnen - inga som tar onödig plats...

8 kommentarer:

caroline sa...

Det låter helt sjukt underbart!
ni besökte en hel del ställen i USA va? hur länge var ni där? :)

åh. tror det får bli min nästa resa, en tripp till USA! :D

JOhanna sa...

Knstigt att jag som bara vill ha ett barn känner någon slags längtan efter dina fina rader om bus i magen. Hur mysigt det var och att man ville ha en feetbulle direkt. bara för att hela världen skulle fatta mitt feta smile ;)

Rosa Hemmet sa...

Åh USA är en dröm jag har, måste dit. Vad vackert skrivet det var om lilla fröet, lite småpoetiskt ar det allt ;) Ha det bra!

madde sa...

visst är det underbart? jag minns oxå fast det är 21 år sedan - vi har fått en speciell gåva vi kvinnor som fått den stora äran att få bära barn - jag var jättestolt och kände en otrolig kärlek till det som växte därinne :)

Emma sa...

Du har blivit utmanad!

rebecka sa...

Tack, är så nöööjd :)
Skönt att slippa de torra långa håret. Hehe

Michaela sa...

Ja, gud vad jag längtar efter att gå där med min man, bara vi två vetandes om den lilla, men ändå så stora, hemligheten. Det är så otroligt vackert! Du skriver väldigt fint, det är lätt att leva sig in i dina tankar, drömmar! Kram, Michaela

Michaela sa...

Ja, gud vad jag längtar efter att gå där med min man, bara vi två vetandes om den lilla, men ändå så stora, hemligheten. Det är så otroligt vackert! Du skriver väldigt fint, det är lätt att leva sig in i dina tankar, drömmar! Kram, Michaela