Innan natten

Tystnad. Mörker. En svag, nästintill obefintlig ljuskälla bryter den nattsvarta massan något och skänker en grumlig, dunkel atmosfär till den ensliga trädgården. Träden, som krokiga, åldrade vaktar det som måste skyddas mot vardagens vassa kanter och ojämnheter, avtecknar sig mot den blånade himlen. Jag sitter i tryggheten, värmen och blickar ut över det skuggfärgade landskapet. Sängen ser varm, inbjudande ut och lakanen är skrynkliga sedan det format sig efter kroppar i sömn. Imorgon väntar en dag, till bredden fylld av saker att göra, precis i vanlig ordning. Jag hoppas att solen skiner, åtminstone.