söndag 22 januari 2012

Morgonman

Vaknade med hjärnan delvis kvar i drömmen - ville hålla fast vid känslan som präglade mig just i den sekunden. Ett slags harmoniskt, flytande tillstånd där allting var rätt. Bredvid mig låg han. Min skäggiga, vackra man. 1.97 lång med benen uppdragna intill kroppen så att han skulle få plats ordentligt. Han är alltid extra fin i morgonljus;  det disiga ljuset som fönstren motvillig släpper igenom när natten sakta men säkert övergår till dag. Mjukt och varsamt smekte det honom tills han slog upp ögonen och blinkade några gånger som för att vänja sig mot kontrasten som uppstår när sömn hårt slås sönder av verkligheten. Hans blick får mig att dra efter andan varje gång. Sammetsmjuka, bruna ögon som så ärligt ser på mig. Nyvaket hår,  rufsigt står det på alla håll. Lite för långt men precis sådär som jag vill att han ska ha det. Hans leende som får det att pirra i magen trots att vi snart varit tillsammans i sju år. Nu går han omkring i köket med musik på hög volym och diskar, dammsuger och plockar undan efter frukosten. Jag älskar att känna honom närvarande och att se honom uppslukad av musiken. Min fantastiska man - söndagen är vår!

1 kommentar:

Anonym sa...

Härligt!