Dagen kan bara bli bättre...

Jag börjar morgonen med att lämna barnen en hel timme för tidigt! Dagen kan ju bara bli bättre! Jag tyckte att allting gick så bra i morse; Vi kom upp i precis rätt tid. Inget bråk eller skrikande - de tog på sig kläderna utan omsvep (Mycket bättre än att bära ut ett barn till bilen i bara trosor med resten av kläderna under armen) och Liva gick till och med med på att borsta håret och sätta en klämma i luggen som är på utväxt. Fröknarna sa ingenting vid lämningen men jag kom på det så fort jag slog upp almanackan vid skrivbordet för att se vad som ska läsas under dagen. Det är så typiskt mig! Jag blev riktigt irriterad på mig själv eftersom hela veckan varit fruktansvärt oorganiserad och präglad av stress och en gnutta kaos. Efter två samtal, ett till varje avdelning, där jag fnissande (Ja, jag fnissar så där barnsligt när jag blir generad) förklarade, och ursäktade, mina förvirrade handlingar ska jag nu dricka en enorm kopp kaffe och se till att äta någonting...