...och tröttheten tynger mig likt glasklara, mjukt formade daggdroppar på ljusrosa kronblad en fuktig morgon i juni.
Jag ler mig genom morgondiset och öppnar ögonen först när solens värmande hand smeker mina sköra ögonlock och sommarregnet varsamt och ömt kysser mina brunmålade ögonfransar. Torsdag säger hej och slår sig ned vid frukostbordet, tätt intill med kaffet som inbjudande, doftande, svart och ljuvligt står framför henne.
1 kommentar:
Vackert!
Skicka en kommentar