Jag drömmer

Små vackra glaspärlor trillar från skyn. Slår mot markens gropiga struktur och splittras med ens i tusentals bitar. Hårt mot mjukt. Jag har tittat på foton och väckt minnen från förr. Resor, upplevelser, ögonblick förevigade på glansigt papper för alltid. Kanske gulnar de med åren? Blir slitna i kanterna och mjuka. Det gör ingenting, ju fler gånger minnen återupplevs desto bättre. Det förlänger deras livstid. Odödliga ända tills någon plötsligt glömmer... Sköra skärvor i en människas medvetande som kan delas med andra genom fotografiet. Fredag. Fri dag? Jag tycker dagarna flyter in i varandra och jag har saknat helg i dess (i mina ögon) rätta bemärkelse. Att vara fri, ta vara på dagarna som man önskar och vara nära de man håller kära.

Jag drömmer om att vakna utvilad på morgonen i en solvarm säng, tätt intill en lång, mörk fantastisk man (läs Herr M). Att dricka kaffe i solen i vår egen trädgård medan barnen leker och är glada. Det är alltid sommar och varmt i mina drömmar. Jordgubbar med mjölk, apelsinjuice och kyssar. Kroppen är brun av solens smekningar och vinden ljum. Håret sådär perfekt solblekt och en sval sommarklänning fladdrar kring vaderna. Tånaglar målade i en svag rosa nyans, med lädersandaler som kärleksfullt omfamnar foten. Vi pratar om vad vi ska göra med dagen, som vi har till vårt förfogande. Vårt hem, vårt egna hus är lagom städat. Jag har mitt drömjobb såklart, ett jobb som gör mig lycklig och som jag trivs med, som jag stolt kan säga är en del av mitt väsen. M är också där, lever sin dröm. Ibland funderar jag på vart den här drömmen utspelar sig. Här? I Sverige? I vilken stad, ort, kommun? Kanske är det i ett annat land? En annan världsdel?
Det bästa med dagdrömmar är att de kan ta mig precis dit jag önskar. Man får bara försöka komma ihåg att leva i verkligheten också. Slita hårt för att drömmen en dag kanske kan bli sann. Dra mitt strå till stacken...