fredag 21 januari 2011

Att bli fri från nappen


Det har varit en fruktansvärd natt. Lång. Orolig. Fylld av ilska, gnäll och tårar. Min dotter sörjer. Hela hennes väsen sörjer en förlorad trygghet, en vana som fått fäste under snart tre år och som ständigt funnits i hennes närhet. Nappen är borta! För alltid. Vi fick ta lillebrors också för annars skulle det inte fungera. Grundtanken var att hon skulle ge tomten napparna i julas men eftersom det var så mycket som upptog mina tankar och mitt fokus låg på andra grejer kändes det omöjligt. Nu hade jag energi och ork och bestämde mig för att båda barnens nappar fick ryka på en gång. Har sparat en åt lillebror i en hemlig låda. Uti fall att... Jag knåpade ihop värsta rövarhistorien och så fick hon gå på nappjakt. Alla napparna samlades i ett kuvert och klistrades igen. Vi adresserade det till tomten, trots allt. Till en början gick det bra och hon var upprymd, glad... Men när natten smög sig på gjorde paniken, ångesten och sorgen oss sällskap. Det är helt otroligt vilket beroende den blivit. Så vi har varit vakna mycket i natt. Tröstat Liva och försökt få Ilon att somna om utan napp om vartannat. Det kan vara därför vi kör en segmorgon idag. Kaffe i soffan. Bakat Scones och ätit länge, länge medan jag lusläst tidningen. Det är ju fredag idag! Inget dagis. Bara frihet!

with love

3 kommentarer:

Renée sa...

Hej Tilda! Vad duktiga ni är som bestämt er för detta. Hoppas att nappen snart är ett minne blott =)
Kramar

Catti sa...

Det är jobbigt när man måste göra något "mot" sitt barn som gör henne/honom ledsen och förtvivlad men samtidigt är det ju för deras eget bästa! Hoppas ni får bättre nätter nu. :)

Anonym sa...

Heja Liva!! du klarar det. ( och mamma o pappa också) Ilon hänger på! PUss Mormor