lördag 2 januari 2010

En halsduk

Du slåss mot världen, ensam. Kvällen sänker sig över staden Du bor i. Du krossar glaset i spegeln med din blick och rodnar av förlägenhet. En skrattretande känsla kittlar Ditt hjärta. Du är rik på pengar men måste vända byxfickorna ut och in för att inse att Du saknar kärlek. Du hör den välbekanta sången i Ditt huvud, vänder ansiktet mot gatlyktans mjuka sken och sjunger med i refrängen. Du känner doften som ofrånkomligt smeker ditt iskalla inre, tygets strävhet mot din kind väcker en storslagen revolution intui. Att en halsduk kan få ett vackert kaos att fylla Dig och så småningom få dig att inse att livet är oförutsägbart...
Du ler förbryllat utan att röra en min och försöker ignorera orden som pockar på din uppmärksamhet; de kommer inifrån och är högljudda, tunga att bära. Plötsligt är allting så uppenbart.

1 kommentar:

Joppe sa...

tankar...gör mig nyfiken...

i still love u ;)