Jag sitter här och iakttar min dotter som i full fart tar sig fram på vardagsrumsgolvet. Hon undersöker världen, varenda detalj ska hon virda och vända på. Smakar lite, klämmer en aning, ser på mig med förundran i blicken. Vardagliga saker blir till skatter i hennes ögon. Allting är spännande, nytt. Hon river ut bok efter bok ur bokhyllan, river brev i små, små delar som hon sedan försiktigt plockar upp med det nyfunna pincettgreppet, hon provar att ställa sig upp mot något för att i nästa sekund nästan genast sätta sig ned igen. Ingen ro, ingen vila. Men det är ju så härligt att se henne upptäcka och utforska, se henne lära sig livet...
När man blir mamma händer någonting i kroppen men desto mer i själen.
Man tänker annorlunda, prioterar annorlunda och uppskattar saker annorlunda. Åtminstone gör jag det. Jag pratade lite med Rebecka på bussen hem om hur man ibland frontalkrockar med det gamla vanliga livet och de människor man har haft runtomkring sig. Hur saker och ting plötsligt vänds upp och ned - man ser livet ur en annan synvinkel.
Det fick mig att börja fundera på min situation. På relationer i mitt liv, på mina mål och på det som är viktigt för mig. Det är så mycket jag vill ändra på och så mycket jag vill ska vara precis som det är.
Jag vet på ett ungefär hur jag vill ha det. Jag och M har verkligen våra drömmar om hur vi önskar att livet ser ut om några år. Jag ska försöka göra mitt bästa för att vi någon gång ska nå dit men självklart är jag öppen för förslag, ändrade åsikter och spontana beslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar