fredag 16 januari 2009

Jag minns kvällar förr


Att känna doften av frost vars speglingar ibland visar en helt ny värld. Kylan lamslår varje levande ting och tystnaden är mjuk som sammet. Jag ser gryningen försiktigt jaga mörkret på flykt. Sakta men säkert...

Ett rådjur står vid vägkanten, skrämt stirrar det på mig, dess lilla späda kropp rycker till vid minsta andetag. Snart flyr det i panik mot skogens inre.


Jag minns kvällar här, då jag var ung och vild. Då natten var min, då de höga klackarna ekade mot asfalten och väckte liv i de sovande daggdropparna. Jag fick dem att vibrera i takt med mina hårda hjärtslag, ivrigt bankande på tonårsvis. Då och då brast dess spända yta och de föll till marken med en sång. Det berodde på vilken sorts kväll det varit.

Jag minns hur klänningstyget fladdrade längs benen i sommarnatten, då jag ivrigt cyklade på min lånade cykel.

Havets hemtrevliga doft fyllde mina lungor och jag hörde vågorna slå mot strandkanten så livfullt. Jag var komplicerad och mina känslor så bångstyriga. De svämmade över... Av kärlek till livet. Av kärlek till ungdomen. Av kärlek till kärleken. Av kärlek till Åhus en sommarnatt. Av kärlek till spänningen då man står med ena foten i de vuxnas värld, osäker på om man ska våga kliva över tröskeln eller om det är bäst att stanna kvar på den gamla välbekanta sidan. Där man är trygg. Minnen, smaker, dofter väller över mig en kväll som denna.

1 kommentar:

Anonym sa...

det var bätte förr!