Det är nästan lite sorgligt att se hur det hårda besegrar det mjuka med sådan lätthet, hur snön ger efter för asfaltens råa yta. Några envisa snöflingor klamrar sig fast på mitt fönster, trotsar det milda klimatet och kämpar för sin överlevnad in i det sista. Som klara kristaller gnistrar de om man tittar riktigt noga. På nära håll ser de ut som små stjärnor, alla unika och ingen den andra lik. Det påminner mig om mänskligheten.
3 kommentarer:
vad fint!
du beskriver snön så vackert..
/sis
det där lät ju megapoetiskt! :) Håller med dig till fullo om att det är tråkigt när de kommer för att smälta bort på en gång, känns lite slöseri med snöflingor det där. Men de är ju vackra så länge de faller iaf, man hiner ju se dem när de letar sig ner mot marken. Här har vi dock ganska mycket snö, vilket inte brukar vara en självklarhet så här års. Hoppas att ni får lite kallgrader ni oxå! Ha en trevlig helg:)
Ja det har verkligen kommit upp mkt tänder nu på siståne :)
Skicka en kommentar