Jag är trött men det är en bra morgon trots allt. Snön ligger lätt som en tunn hinna över staden. Jag vaknade av att L låg och smekte min kind försiktigt och viskade saker på hennes språk, oförståeligt men så kärleksfullt. Vi låg kvar en stund och kramades, jag och min dotter. Snart började hon klättra omkring i sängen och jag insåg att det var dags att gå upp.
Vad dagen har att erbjuda återstår att se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar