Mina fina två sover djupt. Jag läste Elsa Beskows Sol-ägget och mina ord vaggade dem varsamt in i den slumrande dimman. Djupa andetag, lugn och ro. Min dotter och min man. De som betyder hela världen för mig. De som är mitt allt. Där ligger de, så lika varandra, far och dotter. Drömmarna sveper sina böljande tygstycken runt deras kroppar, sluter sig om deras hjärtan, lyfter dem och lockar dem i djupsömn. En tillgiven suck slipper ur genom L's små läppar. Så vacker som tusen rosenknoppar, underskön och så unik. Allting är inte alltid solsken och blå himmel - men det är stunder som den här som får mig att le med bubblor i maggropen, som får mig att känna mig som den lyckligaste mamman, den lyckligaste kvinnan i världen.Bild lånad från: BonnierCarlsén
1 kommentar:
vad fint du skriver. Så poetiskt!
Skriver du mkt på fritiden, dikter och sånt?
Bebisen är tre månader men Moa verkar gilla yngra killar. Haha.
Jag vet inte alls, när brukar de kunna sitta? Kul att hon kan det nu :) Hon verkar genast tycka de är mkt roligare att leka med alla leksaker, hon når dom bättre än då hon ligger ner.
Skicka en kommentar