Mina randiga pyjamasbyxor

Jag sitter fortfarande i mina väldigt väl använda favorit-pyjamasbyxor med min egen-drejade (Ja, faktiskt!) kaffekopp i handen. Koppen är randig. Byxorna är randiga. De går i rosa, vitt och korall. En guldtråd syns på ett par ställen, glänser till mitt i en korallfärgad rand.

(Dessa fantastiska brallor ser ut som på bilden, fast i andra färger!)

Jag köpte dem i ett vägskäl. I ett annat liv. I min (Jaja - jag vet att den inte bara är min) älskade, älskade stad där livet kändes overkligt och alldeles bedårande fantastiskt; New York. På maffiga Victorias Secret, denna underbara, kvinnliga butik. Glamour och de mest spektakulära underkläder utblandat med flanell och härliga mystofflor. Jag får sådana storslagna minnen varje gång jag kliver i mina randiga pyjamasbyxor. De har följt med mig sedan dess, sedan vår resa till USA. Det är snart ett år sedan. Dessa älskade pyjamasbyxor har blivit alldeles våta av tårar, både präglade av glädje och av sorg. De har töjts ut i takt med min växande mage, de har spillts på; blivit fläckade av så väl kaffe, choklad och rött vin som marmelad från frukostmackan, de har tvättas fel, de har legat nedpackade, ihopskrynklade i väskor och de har följt med den viktiga dagen, till förlossningen, då vår dotter kom till världen. De var det första jag tog på mig, på BB. De har fått bebisdoft ingnuggat i varenda tråd... De är mina favoritbrallor. Jag blir lycklig och känner mig som Tilda i dem.

Åh vad jag längtar till New York!