torsdag 18 september 2008

Lite gnäll och lite utav en blottad själ

Allting krockar hela tiden. Mitt liv med deras liv. Mina prioriteringar med deras prioriteringar. Mitt nöje med deras nöje. De förstår inte att mitt liv plötsligt tagit en annan vändning. Att det som var inte riktigt är, just nu. Att mitt hjärta ligger i någon annans små, små händer. Att allting kretsar runt någon annan nu, inte längre runt mig själv.

(De tror att de förstår och de säger hela tiden att de förstår. Men de förstår inte, inte på långa vägar - Jag måste hela tiden påminna dem: "Men..."
Och så får jag ett eftertänksamt "Jaaaa, just det ja" till svar.)

Jag tycker det är en ständig strid mellan känslorna. Ett ständigt stå-upp:ande för mitt val. En ständig kamp mot omvärlden, en kamp som pågår i det tysta. De kanske inte ens förstår att det är en kamp för mig. En kamp om att vinna bådas hjärtan. En kamp om möjligheten att kunna kombinera. En kamp för förståelsen. En kamp för glädjen, ärligheten - En kamp för den äkta vänskapen, som ibland känns så långt borta...

3 kommentarer:

caroline sa...

det var ett lite hemlighetsfullt inlägg, men jag tror jag förstår vad du menar.
och det där med äkta vänskap, det är så himla svårt!


och angående om att jag ser ut som en alien, HAHA ja, minst sagt! man kan ha väldigt roligt med photo booth på en mac ^^

emmastjerna.webblogg.se sa...

Vissa saker går inte att förklara, det måste upplevas.. lite som att lära sig cykla kanske :) Du har ett så speciellt språk när du skriver.. tycker om det! Kram

johanna.r sa...

Mmm, viktigat är kanske att du gör vad du tycker är viktigast. Fast du kanske behöver lite mer vuxentid Tilda. be M va hemma och gå och ta dig ett gals vin eller en falska. När du väl är utan Liva komemr gammla Tilda tillbaka. Den saknar du kanske lite innerst inne?/lattemamma