När är det min tur? Det känns ju så fruktansvärt onödigt att ens fundera på nybygge, att ens fundera på andra, modernare alternativ när min dröm alltid varit ett sådan magnifikt sekelskifteshus. Jag vill inte ångra mig. Ett husköp är förhoppningsvis mitt livs köp. Men att vänta känns så hopplöst; Jag drömmer och jag längtar! Väntar förgäves, känns det som. Jag vill att L ska få växa upp sådär. Lite Madicken-på-junibacken-aktigt fast med en mordern twist. Jag är en romantiker, jag vet...
1 kommentar:
Inte Norrland, vad är det jag hör ?;D Ni är så välkomna så! Visst är de fina Lisas posters? Ska oxå beställa, måste bara fundera på vad först! Låter dock som att huset ni letar efter är helt underbart, ni kommmer att finna det, rätt vad det är :)
Skicka en kommentar