Mörkret har sänkt sig över byn. Åkrarna ligger tysta, fälten slumrar stilla under det dunkla, tunga. Jag sitter uppkrupen framför datorn med musik i lurarna. Njuter av att vara själv. Låter tonerna fylla mig och lyfta mig till höjder dit ingen annan kan nå; där jag är ensam med min dröm. Sommarnätter brukade vara livfulla, fyllda av storslagna äventyr och upptäcktsfärder. Nu slumrar natten till månens mjuka vaggvisa.
Jag satt på jobbet idag och försökte lista ut vilka alla människor jag mötte var, hur deras liv ser ut. Vad tycker de om att göra? Dricker de kaffe eller te? Har hon en katt, tro? Vad ska hon använda det där till? Undrar vad han ska laga för mat idag? Jag brukar roa mig med det för att inte falla i automatikens dvala där allt bara sköter sig själv utan att jag ens är närvarande. Vid en tidpunkt stod det enbart män i min kö, då tänkte jag "vilket fantastiskt jobb där männen står på kö för att få min uppmärksamhet!" Ja, vad gör man inte för att ha roligt på jobbet? Att jobba som jag gör är på samma gång otroligt socialt men också mycket ensamt. En märklig fusion mellan två olikheter.
Snart börjar väl sommaren på riktigt? Det måste bli sol, varmt... Jag väntar med iver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar