Natten faller på

Jag försökte baka kakor med L idag. Det gick inget vidare. Första plåten brände vi och sedan försvann mer och mer av min deg utan att jag förstod vart den tog vägen. L såg skyldig ut men hon avslöjade sig inte. Det blev åtminstone några söta små kakor kvar som hon kan servera på sitt kalas med prinsess-tema som snart äger rum.

Fyra år har  snart gått sedan jag överrumplad låg där med ett nyfött barn i min famn. Mitt barn. Kladdig, blöt och alldeles ljuvlig bräkte hon sig till min obeskrivliga kärlek. Jag kände mig så trygg i att bli mamma. Trygg på samma gång som jag var fullkomligt livrädd. Nu ska det blir barnkalas-premiär för både henne och oss - jag är en smula nervös.  Det är 6 barn inbjudna och lilla L har bestämt vilka hon vill ska komma. Det var fritt val men jag begränsade antalet en smula.
Hon har ritat en varsin prinsessa som hon bifogade med inbjudningarna, klistrade på paljetter på koret och hon har verkligen ansträngt sig för att det ska bli bra. Jag är jättespänd på om vi ska lyckas få ihop så som vi vill - det är ju fantastiskt roligt att planera kalas och sådana saker!

Liva planerar i alla fall för fullt; hon har mängder av idéer och det är verkligen storslagna sådana! Jag får liksom dra efter andan i bland och hon förvånar mig flera gånger om genom att blotta de tankar som lurar där inuti hennes fantastiskt vackra lilla huvud. Just nu pratar hon oerhört mycket om ballonger, diamanter, bakverk och glitter - det märks vad det är som är viktigt i hennes värld just nu. Hon frågar mig hela tiden om vi kan googla på princessparty och titta på bilder  - hon har verkligen stora visioner!

Hur kan man ens ordet googla, som fyraåring? Hur förstår man ens innebörden av det? Jag är 24 och min dotter får mig att känna mig gammal i bland...