Monstret

Kaffet är varmt. Svart med några droppar mjölk - färgkontrasten är slående och tillsammans skapar de en perfekt smaknyans. Den heta drycken mjukar upp mitt inre och gör mig varm; som när man frusit länge i snön och vinden har piskat huden röd och man äntligen kommer in i värmen och kryper upp i soffan under en filt med någon man älskar.

Ute är himlen grå och kastar sorgsna skuggor över världen. Träden står kala mot den färglösa kulissen och jag tappar ord lite varstans på vägen. De ligger där på den våta asfalten och färgas bruna av leran. Några ord blir skrynkliga och några rivs mitt i tu som om de vore tunna som papper.
Ett litet svart monster bor i buskarna, det förföljer mig när jag går hem från förskolan och färgar mig svart. Stress heter det. Litet, lurvigt och med ett elakt flin sitter det skymt bakom några våta grenar. Sticker sig på buskarnas taggar men rör inte en min. Jag springer den sista biten och drar ett djupt andetag. Ser hur den lilla varelsen drar sig tillbaka och försvinner in i snåret.

Kaffet är varmt. Den perfekta smaknyansen av svart och vitt går utmärkt ihop med en prasslig morgontidning och musik på radion.