Swept away

Gata upp och gata ned.  Jag går med huvudet högt men mitt inre är i uppror. Jag trodde jag visste vad jag ville med mitt liv men saker och ting kastas om hela tiden och jag står handfallen. Som om kullerstenen sveps bort under mina fötter och husen rasar över mig på samma gång. Jag låter livet rusa iväg med mig och gör vad jag måste. Tvingar mig själv att stå still några sekunder och drar djupa andetag som får kroppen att skälva. En jordbävning raserar mina murar och blottad går jag runt hörnet för att möta någonting annat. En ny gata? Ett torg? Människor? Jag står i ett vägskäl och marken vibrerar.