Om nytt liv

I söndags föddes ett barn. En liten pojke. Våra vänner är föräldrar till honom och jag är rörd in i själen. Jag kan inte säga emot att jag är ganska vek när det kommer till kärlek. Det fint och kanske det som gör världen vacker om man tänker efter. När kärlek resulterar i att ett nytt liv blir till slår det allt. Det är enastående, fantastiskt och så enormt att ingenting annat blir viktigt i jämförelse. Allting handlar om det.

Snart föds en ny familjemedlem också. Jag längtar verkligen. Hans mamma är så vacker med sin runda mage. Hon är en sådan person som klär i att vara gravid. Som bär upp sin mage med stolthet. Att tänka på att det inuti den där vackra, runda magen finns en helt ny individ som snart är färdig att möta en värld där himlen sakta men säkert går mot blåare toner, en tid där solens värmande strålar varsamt smälter frusna innanmäten och får världen att explodera i färger. Nytt liv i en frusen tid.