tisdag 27 december 2011

Jag är en supermamma, visst?

Julen är över och har präglats av mysiga stunder, lugn, harmoni, kärlek och äkta glädje. Den har också varit fylld av stress och en smula dramatik. Det är inte varje julafton någon får hämtas med ambulans och det är långt i från varje julafton som båda mina familjer har varit samlade vid samma julbord.

Hösten som har gått har varit tuff. Jag ljuger om jag försöker påstå någonting annat. Jag försöker hela tiden se det fina och ljusa i saker och ting; lägga märke till detaljer och små obetydliga vardagsfragment som med rätt inställning blir betydelsefulla och viktiga. Denna hösten har min positiva sidan fallerat och smetats ut i någonting otydligt och fläckigt. Jag har inte riktigt känt igen mig själv. Stressen är min värsta fiende. Den tär på min själ. Mitt väsen. Min kropp. Mitt humör. Det är inte så lekande lätt att dansa fram genom högskolestudier på heltid samtidigt som man vill hinna vara en egen person och ta vara på sina intressen, hitta små andningspauser och stunder av egen tid, träna och va snygg, ha ett fint, välstädat och alltid-redo-för-gäster-hem, laga mat, hämta och lämna på dagis, handla, träffa vänner och familj, vara en kärleksfull och glad fru... Och viktigast av allt: vara en bra, trygg, kärleksfull mamma åt två barn som törstar efter närhet. Att sedan vikariera och jobba lite strödagar i kassan på Maxi ovanpå det. Jag är inne i en period där jag bara vill gräva ned mig under en gräsprydd äng och vänta i ett slags ide tills saker och ting lättar en aning. Jag vill vara en supermamma, en superfru och en superMathilda men jag orkar inte det just nu. Hej då Super-Me! Välkommen jag-gör-så-gott-jag-kan-Mathilda? Eller vad är nästa steg?

4 kommentarer:

Anonym sa...

JA Mathilda, du ÄR en supermamma!Barnen älskar dig så otrolig, alltid fina, gosiga och fulla av bus - det är inte barn som lider brist på kärlek och omsorg!Inte vem som helst som klara det du gör med så små barn. Heja Tilda kör på, njut av små stunder och se framåt i lagom takt!

Myran sa...

Kram! Jag har ju förstått genom bloggen att hösten varit tuff. Jag tror good-enough-Mathilda kommer dyka upp - och att det kommer bli bara bra. Fundera på vad som ska prioriteras upp respektive ned - allt kan (och ska) inte hinnas med!

Myran sa...

Det låter ju som en dramatisk julafton - hoppas det gick bra för den som blev tvungen att åka till sjukhus!

Johanna by hand sa...

du borde se en film ja köpte igår, motherhood, tänker på dig när jag ser den <3