Picknick på Valje Halvö. Bara vi två.

Vindstilla. Solen som stark och mäktig värmer vår bara hud. Vågorna slår mot stenarna och den friska brisen svalkar oss ibland. Det doftar så fantastiskt vid havet. Salt, surt och friskt. Jag vet att jag har sagt det många gånger förut men havet är heligt för mig. Jag känner mig hemma där. Det är som om en sällsam frid infinner sig så fort jag står oc blickar ut över ett öppet hav. Det är en speciell doft som lyfter fram minnen. Ett surr från båtar som korsar viken, fram och tillbaka utgör bakgrundsljud till vår lilla scen. En kort sekvens; Det är ett perfekt ögonblick. Vi sitter tätt intill varandra på en rosa filt med varsitt glas rosé. Äter fransk potatissallad och kyckling och njuter av att bara vara tillsammans. Jag kysser honom om och om igen. Vi håller handen. Jag låter mina fingrar utforska hans. Sådär har vi nog inte gjort på månader. Kärleken till honom växer sig allt starkare och det må låta klyschigt men han är perfekt för mig. Vi är varandras motsatser men har ändå så många likheter. Han smeker mitt hår och vi ligger där på filten med stenarna som obekvämt tränger in i ryggen. Inte ens det kan rubba den magiska känslan som leker i min mage. Jag älskar honom. Min man. Pappan till mina barn. Min bästa vän. Min älskade, fina man...

Vi satt precis vid vattnet, skyddade av buskage och stenar.

Jag hämtade min man efter jobbet och tog med honom på en överraskningspicknick. Jag hade fixat barnvakt och packat en picknick-korg. Jag tror minsann att det var riktigt uppskattat med lite egen tid, tillsammans.