Om människor

Bilden är lånad.

Pratade med en gammal vän en stund. Vi har pratat med varandra i många år. Om många saker. Små saker och inte särskilt ofta stora. Han befinner sig på andra sidan jorden. I Indien. Lever ett annat liv. Han har en vacker flickvän och ett fint arbete. Hans scen är färgstark, annorlunda. Bangalore vs Kristianstad. Vi har bara pratat på internet fast vi har träffats många gånger i verkligheten. I ett gammalt liv. Delat ögonblick tillsammans men ändå inte. Nu var det två år sedan vi pratade sist men det var som det brukar vara. Vi började där vi slutade, ungefär.Vi känner varandra ganska väl men har aldrig druckit kaffe ihop. Jag tror att vår märkliga vänskap bara blev. Andra människor smög på oss den. Lite i taget. Kan man kalla det vänskap? Bekantskap? Det fick mig att fundera lite. På det här med människor och relationer. På att världen är ofantligt stor men ändå inte. Det finns så många olika sorters relationer. Märkliga och självklara. Enkla, komplicerade och påtvingade. Vem bestämmer vad vänskap är? Jag tänker på hur många människor jag lärt känna genom datorn och internet. En av mina allra bästa vänner träffade jag via datorn - efter en blinddate var vi oskiljaktiga ända tills USA slet henne ur min famn. Om några dagar kommer hon hem. Det har gått två år och tiden har stått stilla men rusat på samma gång. Jag funderar på det här med vänskap och på hur komplicerat det kan vara. På hur människor stöter ihop med varandra och går tillsammans på livets krokiga stig tills ett vägskäl får dem att skiljas åt. Kanske möts man längre fram och slår följe igen, ett tag. Kanske skiljs man åt för gott. Relationer har olika djup. Flera skikt, precis som människor, att ta sig igenom.

När natten smyger sig på börjar jag svamla, som vanligt... Denna gången gör jag det på bloggen.