Jag tänker på oss. Det handlar om sommardagar med havet framför oss, dess oändlighet är vår och vi springer nakna hand i hand rakt ut i de skummande vågorna. Det stänker likt ett svårbeskrivbart stjärnbrus när din brunbrända kropp slår sönder det blå. Sanden är mjuk och sjunker undan för våra fötter när vi dansar vid strandkanten. Vi är ensamma och himlen ljust blå. Du doftar salt och dina ögon är fulla av löften. Du får mig att falla, hårt och mjukt på samma gång. Sanden formas kring min kropp, smiter åt och letar sig in i mitt hjärta. Den bränns en kort sekund innan min våta hud kylt ned den och när jag rullar åt sidan har jag lämnat ett avtryck i den, likt ett konstverk. Vi är unga, spretiga. Livet ligger framför oss, dolt och fortfarande påverkbart. Det är sommardagar från förr, vad är verkligt och vad är fantasi? Små fragment av drömmar, minnen, längtan, ögonblick ur livet smetas samman till en tanke. Den hänger i luften några sekunder, som tankar ofta gör, innan den likt en såpbubbla spricker och lämnar ett eko av ett smackande ljud efter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar