Det är något sövande med vågornas brus mot stranden. Ett konstant, mjukt sorl som vaggar mig till ro och trygghet. Trots feber, snuva och frossa ignorerade jag min kropps önskan om vila och begav mig ned till havet. Där grillade vi korv, njöt av utsikten och drack kaffe. Det var inte särskilt kyligt, sanden och gräset bildade en skyddande mur, en ogenomtränglig, rå sköld som slog vinden mitt itu. När den nådde oss var den svag. Det är märkligt hur havet fick kaffet att smaka så mycket mer, som om dess saltstänkta dofter verkade positivt för den svarta, heta dryckens arom och karaktär. När vi kom tillbaka var jag frusen, lade mig huttrande under en filt och kämpade mot febern. En tallrik frukt, ännu mera kaffe och en varm äkta man vid min sida... Skön sjuksöndag! with love/iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar