tisdag 12 april 2011

Om henne

Hon. Vacker, liten men på så många vis stor. Utanpå så ny. Ett barn med allt vad det innebär. Världen är hennes att upptäcka, livet ännu outforskat med miljontals val och vägskäl. En liten fågel som ska flyga så småningom. Lockarna avslöjar henne; att man aldrig får vad man förväntar sig. Att bakom betongen göms ett himlastormande, glödhett och på samma gång mjukt inre. Vild, otämjd och med hjärtat i händerna. Det är så lätt att tappa bort det om man inte håller riktigt hårt. Hon och jag. Med vidöppna ögon möter hon världen, modig och utan ett spår av någon som helst rädsla kastar hon sig ut i verkligheten. Ler och ögonen glittrar sådär som bara hennes ögon kan. Hon hoppar och tvekar aldrig på att jag fångar henne, njuter av vinden som leker med hennes korkskruvar medan hon kysser den med ögonfransarna. Jag vaknar ofta av hennes högljudda falsett. Hon sjunger om drömmar och om kärlek. Har en sådan klok distans till det och förstår att framtiden kan ge henne allt det där. Att drömmarna kan bli hennes verklighet. Att hon är ett barn nu och att hon blir stor sen, så småningom. Kan så många vackra ord redan och har så mycket längtan i sin lilla kropp. Min vackra. Klok, förståndig. Ibland slår tankarna och alla känslorna knut på sig, ett kaosartat viljetrassel i hennes lilla hjärna och hon ber mig utan ord att hjälpa henne komma ur det. Det är inte lätt att snart fylla tre år och redan ha levt hundratals liv förut. Min dotter... Om hon förstod hur mycket jag älskar henne.
with love/iPad

3 kommentarer:

Joppe sa...

världens finaste ord

Lina Roos sa...

Åter igen har du fått mina ögon vattenfyllda, det finns få människor som berörm, men du är en utav dom som gör det! <3

Lelle sa...

Åh vad jag önskar att jag kunde skriva som du, underbart! Tur att du kan ist;)