torsdag 3 mars 2011

Om kärlek

Kärlek. Ett starkt ord. Stort. Det finns så många innebörder av det ordet. Uttjatat, enligt vissa. Sällsynt, enligt många andra. Jag älskar ordet kärlek. Kär och lek. En sammansättning av två mycket vackra, korta ord. De är fina var för sig men tillsammans bildar de en helhet, en storslagen symfoni. En kär lek. Kärlek. Min man sover på soffan. Andas tungt och pratar i sömnen ibland. Det går inte att urskilja vad han säger. Han drömmer mycket men det är inte ofta han kommer ihåg drömmarna. Vi skulle se en film men han somnade när det gått en kvart. Jag brukar bli irriterad när det sker. Puffa till honom och liksom försöka väcka honom. Ofta flera gånger. Jag vill ju att han också ska få ta del av berättelsen, känslan filmer skänker mig. Men jag tror att det är en mycket individuell upplevelse. En film kan tala till mig men vara tråkig i Ms ögon. Jag intalar mig att han bara är ofokuserad. Hur kan han inte inspireras? Ryckas med? Vi är så olika. Nästintill varandras motsatser. Vi har vuxit samman på ett märkligt vis. Ibland spretar vi åt olika håll. En drar och den andra håller tillbaka. Jag tror att det är sunt. Lika, med samma mål och värderingar men med en viss skillnad; på samma gång olika. Jag är fylld till bredden av känslor för honom. Många känslor. Olika sorters känslor. Tillit. Trygghet. Stolthet. Tacksamhet. Förväntan. Begär. Lust. Kärlek. Kärlek på så många vis. Han är min allra bästa vän. Känner mig utan och innan, vet varenda liten hemlighet om mig. Det kan vara negativt men jag har valt att öppna mig helt för honom. Dela mitt inre. Mitt förflutna. Mina framtidsvisioner, drömmar, viljor. Tömt allt så att vi bara har tomma, vita blad framför oss att fylla med nya ord, milstolpar, upplevelser, erfarenheter. Ett block med vita papper, olinjerade, för oss att fylla med livet. Kärlek. Han får mina ben att ge vika om jag inte anstränger mig tillräckligt för att stå kvar. Min älskade man. Han har givit mig det finaste av allt jag kunnat drömma om: två barn. En fantastisk och alldeles fullkomligt perfekt blandning av han själv och mig. Gånger två. Kärlek.

2 kommentarer:

Catti sa...

Du skriver så vackert! Här är det tvärtom, jag somnar alltid efter en kvart av filmen på soffan :P

Em sa...

Det är underbart när man hittar så rätt. Jag fattar precis vad du menar, man känner att man har hittat hem. Det är detta man har sökt efter, det är detta som är min plats i livet.
Kärlek är verkligen det bästa ordet, för man känner in ordet med hela kroppen.
kramar