Sitter ensam vaken och funderar på diskussionen som så hett pågår om hemmafruar. Är hemmafruarna en bra förebild för kvinnor? Att vara med barnen, laga nyttig och äkta mat, baka med det blommiga förklädet knutet i en vacker rosett på ryggen, dekorera hemmet, städa och tvätta.
Jag tycker det handlar om ett fritt val som varje kvinna och man tillsammans måste få göra. Att vara hemma med barnen några år, att arbeta, göra karriär... (Kan man få göra lite av varje, eller?)
Själv trivs jag hemma. För tillfället bör tilläggas. Det är inte optimalt på något vis men jag får värdefull tid med barnen som inte kan köpas för pengar. Jag får pyssla med mitt, slippa stressa iväg, passa tider, prestera, passa deadlines. Jag älskar att vara med barnen och se dem utvecklas, växa, lära sig livet men jag vill inte vara hemma för evigt. Jag undrar snarare om det finns någon som verkligen mår bra av det?
Jag vill kunna göra min karriär, bli det jag drömmer om - bli min egen igen! Tacka vet jag dagis 15h i veckan! Tacka vet jag pappadagar!
Hemmafru idag. Karriärskvinna imorgon. Eller någonting mittemellan. Jag gillar valmöjligheten! M får inte bli en s.k "söndagspappa" som missar kvantitetstid med barnen och bara får lyxa med kvalitetstid - aldrig ta fighterna om påklädning, tandborstning, torka utspilld mjölk, byta tre blöjor på rad... Men vi har ju en valmöjlighet i Sverige och vi strävar efter jämställdhet och löser problem tillsammans i vår familj. Jag tycker om tanken på att man får göra som man vill. Utan att bli ifrågasatt. Jag längtar efter att ha ett jobb som jag trivs med, ett jobb jag gärna tar med mig hem och som jag älskar att gå till på morgonen. Ett jobb där det jag gör är viktigt, betydelsefullt. Jag gillar att man i Sverige kan få både och - vara hemma med barnen ett tag OCH utbilda sig, jobba, göra karriär. Tjäna pengar. Fantastiskt!
Vad säger ni? Vad tycker ni om hemmafrudiskussionen? Är hemmafrutrenden positiv eller förfärlig och bakåtsträvande?
2 kommentarer:
Jag tyckte att det var en fantastiskt bra debatt med massor av bra argument. Jag, liksom du, trivs väldigt bra med att gå hemma för stunden. Mysigt att kunna finnas där den första tiden! Hade det varit ekonomiskt möjligt hade jag gärna gått hemma de första åren med mina barn. Dock tror jag att arbete är viktigt för att inte tappa den egna identiteten och för den sociala samvaron skull, man är trots allt mer än bara mamma även om mammatiteln är den vackraste titeln en kvinna kan få!
Tyvärr så behöver många barnen vara på förskolan mer än de 3 timmar som erhålls varje dag för att barnet skall kunna "uppnå" målen enligt den nya LPFÖ. Tyvärr är sanningen så.. :( Ibland undrar jag vart vi är på väg, och vart hände med att vi inte fick bedöma barn på förskolan?
Skicka en kommentar