Att blicka ut i natten och minnas får det att kittla i magen på mig. Jag minns känslorna som bubblade inuti mig med ens jag såg strecken på den där plaststickan och förstod vad de innebar. Jag minns förväntan och längtan som slogs om utrymmet i min späda tonåskropp. Jag minns rädslan, paniken och lyckan som på samma gång fyllde varenda kärl... Hon kom till mig när jag fortfarande var sådär ung och vild i hjärtat som man är då man bara är 19 år och full av viljor, motstridiga känslor och en ofantlig längtan. Min lilla älskade tjej har plötsligt blivit stor, trots att hon inte är så stor egentligen. Och jag har vuxit, på så otroligt många sätt, i både hjärta och i sinne.
2 kommentarer:
ja nu ska jag öva varje dag :)
Vilken ISO använder du när du fotar utan blixt? Tycker oftast man behöber ha 800 för att kameran ska hinna ta bilden..annars går de så segt.
har du gått någon fotokurs eller är du självlärd?
Fint du beskriver!
Skicka en kommentar