Vilken härlig start på dagen! Sovmorgon, alldeles för mig själv!
Och kaffedoften som spred sig och letade sig in i rummens alla vrår kunde ju inte få en på annat än gott humör. Inte ens regnet som smattrade mot rutan och som med sitt väldiga dån fick tystheten på flykt kunde dra ned mig i det grå. Ett leende brett över ansiktet. Min fina fina man och min underbara, vackra, fulländade dotter satt tillsammans i soffan och såg ut att njuta av varandras sällskap till fullo. Sådant som får det att sjunga i hjärtat. Som får det att pirra i maggropen och framkallar ett lyckligt darr i benen. En söndag som brukar vara så full av tristess, känns kanske inte så dunkel och orkeslös trots allt...
4 kommentarer:
Jaa fina fina är dom!
Mys! Jag längtar efter att få höra små fötter på vårat golv hihi. ;)
tjo, ja jag får tänka på den :) men det går bra vilket som. Ska vi köra på ett format lika stort om ett vykort eller nåt? Kraaam
Jaa. så himla häftigt det var... allt var helt overkligt :)
Och tänk att man kan älska en människa så mkt som man älskade sitt barn då de kom ut. Även fast man nyss träffat hon.. :)
Skicka en kommentar