Om jag får dagdrömma

En sång. Några ord som bildar en versrad, därefter en strof.
En känsla fyller tusentals kroppar, en och samma.
En röst, får huden att knottra sig.
En rytm.
Jag sjunger högt när ingen hör. Inuti rusar känslorna, ett enda virrvarr utav glädje, längtan, sorg, uppgivenhet och glädje igen. Jag sluter ögonen och kan förflytta mig varthän jag önskar. Låter solen leka tafatt på min bara hud och låter regndroppar, likt kristaller, fylla mina ögon så att de glänser som om de vore färgade av koppar.
Jag klär mig i höga klackar, ett fladdrande, skirt klänningstyg och låter den perfekta kulören färga läpparna. Låter håret hänga fritt över axlarna. Låter min hand leta efter hans, våra fingrar flätas samman och vi blir ett. Dofterna från kärlekskranka själar fyller luften, ensamma, närhetstörstande, olyckliga, lyckliga... En klick människor som döljer så många hemligheter. Sveper in dem i skyddande slöjor, färgglada tyger och knyter åt, hårt. Jag sluter ögonen och vänder ansiktet mot den ljusa sommarhimlen. Det är natt.