Att måla känslor

Ljuset som var riktat mot min tavla förstärkte den. Plötsligt fick den liv och färgerna kändes med ens skarpare, nästan levande. Det var en ganska abstrakt målning föreställande en korallfärgad näckros i närbild. Jag hade haft en tydlig bild i tanken innan jag varsamt började fylla den tomma duken med färg. Det var fridfullt att nogrannt blanda de olika färgerna på paletten så att de kom att bilda en helt ny nyans. Jag minns hur jag lät tankarna vandra under tiden och jag funderade kring både stora ting och små, obetydliga. Oro, lycka, gammal poesi och kärleksbekymmer. Varenda tanke förde jag över till duken. Jag minns att jag kände en slags lättnad då jag tillslut var färdig med målningen. I den rymdes alla känslor och tankar, ett helt år av upplevelser och minnen. Sådant jag hållt inom mig. Ord jag aldrig yttrat kunde urskiljas i målningen.

Det var en korallfärgad näckros i närbild. Den såg inte alls ut som jag tänkt mig den.