torsdag 4 december 2008

Förändring

En tår letar sig fram ur ögonvrån. I vinterkylan etsar den sig fast på den rodnande kinden och stannar där, orubblig. En droppe så fylld utav känslor borde vara värdefull, ändå låter vi dem falla och tillintetgöras mot den hårda asfalten...
Är det möjligt att en människa kan förändras så mycket, att man plötsligt inte är värd någonting för en annan? Är det möjligt att en människa liksom skyfflas undan i ett hörn någonstans för att man helt enkelt inte orkar kännas vid denna förändring? Man orkar inte möta sig själv och inse att någonting håller på att hända, eller vad är det som står på?
Hur kan någonting som varit betydelsefullt plötsligt fatta eld och brinna upp med samma lätthet som ett torrt, gulnat fotografi? Försvinna, förvandlas till obetydlig aska.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Sanna vänner är dem man kan gå igenom sina förändringar med. Man vet att ens JAG består som en vän även om man inte längre umgås 24hours. Den sanna vännen kan du ringa efter ett års tid och bara vara... trots olikheter... inte konstla..
Sann vän är sann kärlek!

Med mig kan du bara vara Tilda!!
Kram Vera

Susanne sa...

Vad roligt att Du gillade lucian. Ja, hon är söt. :-)
Tack för besöket! Hoppas att vi ses igen!

rebecka sa...

du har en grej att hämta i min blogg!

Michaela Carlsson sa...

Tänkte svara på din kommentar, till varför jag inte är tillsammans med Rasmus. Jo, för att han har stadigt förhållande med sin pojkvän Poppe sen två år tillbaks ;D

Därför är vi inte tillsammans ^^ Haha!

Ulrika sa...

Nu har du chansen att vinna ett exklusivt smycke med ett rent och enkelt formspråk som förmedlar en speciell känsla. Av smyckesformgivaren/silvesmeden eva e eriksson. Titta in på min blogg.