torsdag 4 december 2008

Det var det där med vänskap

Det är förunderligt hur två människor möts och genast fattar tyckte för varandra. Hur de trevande lär känna varandra på djupet och inse att de hör ihop. Att de är viktiga i varandras liv. Det är förunderligt hur de tillsammans lever varje dag till fullo och hur de alltid finns där för varandra, oavsett vilka situationer de sätts i. Det är beundransvärt hur vänskapen alltid står där självklar och trygg. Det är fantastiskt hur vänskapen ibland fullkomligt blomstrar. Som om den vore just en blomma så sällsynt och så skör, att den är få förunnad.
Ibland vissnar vänskapen, liksom en blomma utan varsam hand. Ibland faller den bort, rinner ut i sanden, sveper iväg med vinden. Det krävs två för att hålla en vänskap levande,
två varsamma händer...

1 kommentar:

Sandra sa...

Du skriver alltid så vackert. Som poesi, på riktigt. Jag har följt din blogg ett tag men inte kommenterat tidigare.
Du har en jättefin blogg och din dotter är ju bara sååå söt!