Hon

Jag vill ge henne daggen på spindelns nät en tidig morgon. Jag vill låna en bit av regnbågen och måla hela hennes värld i vackra färger. Kan man fånga syrendoft i en ask, en sommardag? Kan man plocka ned var och en utav de allra starkaste stjärnorna och placera dem i ett smycke runt hennes hals? Så att hon alltid har vägen framför sig upplyst och aldrig någonsin behöver famla i mörkret...

De glittrande, bekymmerslösa ögonen, kinderna som färgade utav en nyutsprungen ros och läpparna som döljer så många skratt. Hur kan en människa med sitt ansikte plantera vilda fjärilar i mitt inre med sådan lätthet? Kan man verkligen älska en annan själ så starkt? Så villkorslöst? Så djupt och så innerligt? Hon har funnits i mitt liv i sex månader. Inte mer. Hon kommer finnas i mitt liv alltid; i mina tankar varje dag, i mitt hjärta och i hela min själ.

Min underbara, speciella, alldeles fantastiska dotter - Det är inte klokt vad mycket Jag älskar dig!